Adventures in the USA

 

Denna vecka som gått var mina föräldrar här och hälsade på mig!

Hur härligt som helst att he dem här!!

Speciellt efter tragedin som har hänt hemma...

Jag ville bara hålla i dom och följa med dem hem och sedan komma tillbaka, men så går det ju inte riktigt till.

Så jag skickar massor med kramar och kärlek till mina släktingar därhemma!

Tack för att ni finns.

 

Mamma och pappa kom förra måndagen, alltså den 23:e mars och skulle stanna till följande måndag, den 30:e. Jag mötte dem på JFK efter mycket väntande! 

Medan jag väntade så såg jag att det var en kvinna med en "Au Pair" skylt. Hon och en man som skulle ha hand om nyanlända Au Pairer och det var totalt kaos. Seriöst, de visste inte vad tjejerna hette och vart ifrån de anlände....Stackars tjejer...Men det kändes konstigt att de dem anlända till NY och se helt förvirrade ut...Jag kom då att tänka på att jag har ju faktiskt vart här i 1,5 år nu och att jag förmodligen såg lika förvirrad ut!

VIlket är ännu mer overkligt!

 

Men, men nog om mig ;) 

 

Eftersom min värdfamilj var på semester i Florida så kunde vi stanna hos mig från måndag till torsdag. 

Vi hyrde bil från tisdagen till torsdag morgon, vår plan var att vi skulle åka runt lite inom CT eller runtom i New England. Vi åkte runt väldigt mycket vilket var väldigt roligt! Vi såg en massa och skrattade mycket.

Mina föräldrar är de bästa i världen! 

 

På torsdagen åkte vi in till Harlem där vi skulle bo till måndagen. Vi hade hyrt en våning i ett townhouse, jättefint hus och lagom stort för oss. Vi tog oss ner till Manhattan, vilket tog 6 minuter med express-tunnelbana! 

Shopping blev det och lite till shopping hehe. 

 

Käkade på olika fantastiska ställen, min familj är mycket för mat! 

För att runda av det hela så var det helt underbart att ha dem här, jag saknar dem redan igen. Nu är det 7 månader kvar tills jag kommer hem. Helt makalöst egentligen. 

Tiden går så fort när man har roligt, även i svåra stunder går den...

 

Som nu. Jag saknar min farmor varje dag. 

Finns inga ord för hur saknad hon är och hur mycket jag älskar henne. Känns om jag har ett hål inom mig och jag vet inte hur jag ska få bort det eller om det någonsin kommer att gå bort. Men det hjälper att veta att min familj, släkt och vänner finns där för mig. Tack. Jag älskar er allihopa, jag hoppas ni vet det. Jag kanske inte säger det så ofta eller pratar med er så ofta men jag gör verkligen det och jag saknar er något så fruktansvärt. 

 

Vi ses om 7 månader Sverige. 

 

Här får ni lite bilder av min semester: